I helgen har jag & Luntan varit hos Elin i Linköping. Han har verkligen varit sjukt peppad, pigg & alert med småhyss på gång hela tiden. Riktigt kul att se honom sådan men jag vet samtidigt att det kan svänga snabbt till apati & hängighet. Svårt & veta hur mycket jag kan peppa honom utan att han rör sig över sin förmåga, samtidigt som han säkert inte blir bättre av en alldeles för passiv vila. Tristess i sig kan ju ge sådana spänningar som jag försöker motverka..
Nå, imorgon ska vi tillbaka till Norsholm & kolla läget & jag gruvar mig lite för det. Han är inte alls så mjuk i ryggen som jag skulle vilja och det är lätt att bli uppgiven... Jag har ju varit så otroligt noga med honom nu. Vill bara att han ska bli bra, vara stark och glad. Vore fint det...
2 kommentarer:
Hej! Så ni har vart på äventyr! Ooh vi håller alla tassar och tummar för Lunas och att han ska få bli bra till slut. Och handrörelsen är mycket medveten - precis den vi har övat med när vi tränat vändningar ut från mig. Det funkade!! :)
ps. knäet är lite ömt, men va fan, vi fick ju ha lite roligt iallafall!
Skicka en kommentar