Igår fick jag tips från vår rehabfröken om att vara ute på promenad en längre stund men ta fler pauser. Idag gjorde vi så och Lunas verkade uppskatta det. Han gillar ju att sitta & glo så efter 15 minuters promenad då jag tyckte han började bli hängig så rullade vi ut sittunderlaget & tog paus. I ungefär 10 minuter hade vi paus innan vi lullade vidare. Än så länge är det svårt att bedöma resultatet, men till nästa gång ska vi välja en väg med fler sittplatser. Om vi hade hittat en bänk tidigare så hade vi tagit paus efter 10 minuter istället för 15. Vore fint om man kunde vila innan han blev hängig.
När vi nästan var hemma mötte vi Dino, en japansk spets som bor granne med oss. Lunas gick bananas som jag aldrig har sett honom gå bananas förr! De sista 60 m fram till vår port överslagsdansade/backade han framför mig! Jag fick lägga honom gång på gång för att tempot inte skulle bli för högt i de där snurrarna & han betedde sig ju faktiskt som en..... bordercollie?! Var är labbehjärnan?! Väl inne for han som ett jehu, trasslade in sig i sladdar & rev ner en lampa. Visst, kraken går ju på Rimadyl men det är ändå ljuvligt att se honom med den energin!
Lite kontaktfältsträning senare somnade han som en kringla i korgen...
5 kommentarer:
Då ska vi se hur det funkar med kommentarerna... igen..
Jag har ett skitbra förslag!! Om du skaffar typ tio pojkvänner, som bor typ tio minuter ifrån varandra samt att var trejde har bil så kan du och lunas gå ut å gå och ta pauser regelbundet i deras lägenheter samt att ni får skjuts hem! Och sen, sen när jag kommer till motala, kan JAG gå ut å gå med lunas :D
det där var inte från mirre
Haha! Mirre! Sådana sjuka idéer kan bara komma från dig! Men jag förstår inte riktigt hur det skulle funka om du skulle gå ut med Lunas, jag menar, det tar inte tio minuter att gå till gossarna som jag bor granne med & jag tror att en grundläggande tanke med promenader är att de ska ske utomhus... Du får nog fila lite mer på den planen.. Kram skruttunge!
Nä, inte kan jag tro att det där var Mirre.
Ppa
Nej jag skulle aldrig nånsin ens ha tänkt tanken på.. vad heter det nu igen... Poj-kar! (om det nu stavas så)
Skicka en kommentar