Tänk om...

Tänk om Lunas aldrig blir bättre än såhär? Tänk om 15-minuters koppelpromenad är ett faktum under resten av hans liv? Tänk om vi aldrig mer kan köra/tävla agility? Börjar mer & mer känna så, att han inte går att få i agilityform. Han klarar sig, han mår bra & är peppad, men när jag försöker öka dosen träning så slår det tillbaka på en gång. Kanske är det dags att släppa agilitytankarna & satsa på det han faktiskt kan göra just nu(t ex slipa på fotpositionen...)!
Well... det är tråkigt, men det jobbigaste är att inte acceptera att läget är som det är & hela tiden gå omkring & känna sig otillräcklig. Så... träna lydnad? Nån?

Beach 2008!

Idag blev det andra bullar, pubertal-Lunas fick ha på sig skamkopplet som vilken liten valp som helst! Skamkopplet är egentligen en spårlina som effektivt minimerar förekomsten av hyss & nu efter vi kommit hem från vår utflykt till Varamon är jag väldigt glad att jag hade honom i koppel för han brydde sig inte om mig & mitt löjliga lockande för fem öre(& detta trots mina köttbullsfyllda fickor)! Dock, jag tror nog att jag är ensam i världen om att bli glad av att min hund skiter i mig. På nåt sätt kräver det en del kraft & engagemang av honom för att vara såhär trotsig & det gör mig hoppfull!

Efter vår förra utflykt till Råssnäs frotterade jag hans rygg ordentligt & han blev märkligt nog inte särskilt stel efteråt, trots alla rådjurstokerier & strandfintar. Delvis tror jag att det har med kiropraktiken & massagen att göra, men sandstrandens motstånd kan också spela roll. Det blir liksom svårt att få till de där ödesdigra knycken & rycken, hastigheten blir mindre & så blir han trött lagom fort. Det är min tes, därav strandutflykten idag. Sen vore det ju nice om han kunde få lite muskler på köpet.....

fett...

Idag festade Luntan till det ordentligt... Jag & Lisa hade gjort lunch här hemma hos mig & satt oss för att titta på film. Då hördes en dunk ifrån köket.. När jag kom dit visade det sig att vi hade glömt sopkorgen framme & Lunas hade hittat en rejält möglig avokado att mumsa på, allt utom kärnan gick ner... Äääääk! Nåja, jag räknade med att det inte skulle dröja länge innan han kräktes upp alltihop men inget hände... förutom att herr Lunas började få en rejäl energiskjuts av allt fett! När jag märkte av det var vi redan ute i Råssnäs på cykelrunda, han fick åka vagn under större delen av rundan, men när jag väl släppte honom att strosa själv så var han helt galet nonchalant och självständig! Jag hade verkligen ingen koll. Ganska snart gav jag upp att försöka få honom att ta det lugnt & satsade istället på att ta massagepauser med jämna mellanrum. Men men, sedan hände det, knäppgöken rusar upp från stranden mot skogsbrynet & springer rätt på ett rådjur som givetvis sätter av i en rasande fart.. ujujuj... Det var väl två år sedan det hände sist & den här gången såg väl nästan likadan ut som förra. 20 meter & rådjuret var utom synhåll. Han var ju dock ändå tvungen att studsa runt av rena förtjusningen & kolla läget en stund, totalt obrydd av mitt visslande, tjoande & plingande. Skrälle... Nåja, har masserat så gott jag har kunnat & hoppas att tokeriet inte får några större konsekvenser...

Idag ringde Carina o berättade att den här lilla parveln hade gått bort, Luntans energiska lilla vän.. Så himla trist:(...

Att trampa vatten ja...

Idag har jag varit redigt förkylningsdassig, Luntan däremot har varit i sitt esse! Norsholm & simning var planen men idag var det så sjukt svårt att få honom att simma vettigt. Han hade liksom bestämt sig för att ligga nere i ena hörnet & trampa vatten så när jag försökte vända honom så var det som Anna-Stina sa: "Han drunknar hellre än vänder!"
True true, jag fick helt enkelt dra honom baklänges till andra änden av bassängen så fick han simma till sitt älskade hörn... igen... & igen... & ännu en gång...
När han ligger såhär & bara trampar vatten så har det fungerat förrut att spänna på en lättare flytväst så han måste röra sig framåt för att inte sjunka, men jag är lite försiktig än så länge. Jag vill nog se mer av kiropraktikens verkningar innan jag vågar utmana honom ytterligare.
Nu på kvällen vaknade jag ur min förkylningsdimma av att Malle kom förbi. Vi åkte ut till Råssnäs & spatserade lite så nu är Luntan äntligen lika färdig som jag....
-----------------------------------------------------------------------------
Men nu är jag väl ändå tossig! Jag har ju inte skrivit om hur det blev med Luntans rygg efter besöket hos kiropraktorn! Jag skrev ju att han blev spak först & mest ville vila, men dagen efter var han så sjukt ledig i sina rörelser! Jag tror verkligen att vi har nåt här, den neurologiska svagheten han har kan jag inte göra mycket åt men jag kan rusta honom bättre för de påfrestningar det innebär! Tjohooo! Jag är inte maktlös:D!